Just nu så sitter jag på bussen på väg hem till Stockholm igen. Fan vad det suger.. Kan ju säga att jag har bölat. Verkligen bölat på riktigt. Pontus blev orolig att det var något men jag tror inte att det är så mycket egentligen. Det jag kan tänka på är att det är så jobbigt att sova utan honom. För det är ju inte direkt att det är för att vi inte kommer träffas på länge för han kommer till mej på fredag. Det är nog mest bara hormonerna som håller på. Men det är så jävla jobbigt för jag bara känner hur mycket jag vill gråta, men eftersom jag sitter på en proppfull buss så går ju inte det.

Ont i magen har jag också... Längst ner i magen och det gör rätt så ont. Hjälpte inte att jag satt mej ner heller så det jag gissar på är att hon kanske håller på och rättar till sej. Fast så de jag har läst om som beskriver det säger att det trycker ner i bäckenet, men det gör det inte för mej. Det gör bara ont liksom... Eller så är det sammandragningar som gör ont. Men det kan ju vara så att det gör ont bara för att också.

Pga att jag har så ont i magen så hoppades jag på att jag får sitta ensam i bussen, utan någon bredvid mej. Men så blev det ju självklart inte... Bussen är helt full. Finns inte en enda plats kvar i bussen. Det var till och med en tjej som inte fick plast... Då undrar man ju hur dom har tänkt. Dom hade bytt den riktiga härjedalingen bussen med en x-trafik buss som är mycket mindre. Varför??? 

Sen så är det en tjej som sitter lite framför mej som sitter och kollar på mej och pratat sedan med sin kille eller nått och sen så kollar han på mej ibland också. Ugh.. Sköt ert eget.

Orkar inte med sånt nu när jag är ledsen och har ont.

Ledsen tjey på bussen. Orka se fin ut då.