Hur mina föräldrar reagera på min graviditet

Det börjde med att jag hade spytt, jag spydde en gång ena dagen och så jag stanna hemma från skolan två dagar för att vara säker på att jag inte var magsjuk. Jag spydde inte under dom två dagarna och inte under hela helgen heller. Men på måndagen veckan efter så spydde jag i skolan igen två gånger så jag åkte hem och va hemma i en dag och när jag kom tillbaka till skolan så spydde jag igen! Men den här gången så åkte jag inte hem utan jag skrev till mamma att jag trodde att jag var gravid och då blev hon skit sur och skrev att jag va för ung och jag måste göra abort osv. Jag höll på att börja grina i skolan men jag höll tillbaka gråtet.
Jag hade redan köpt ett graviditetstest som jag hade hemma så jag och mamma bestämde att jag skulle ta det när jag kom hem.
När jag kom hem från skolan så hade mamma lugnat ner sej och va inte sur på mej utan hon sa att jag fick välja om jag ville ta testet hemma eller om vi skulle gå över till vår granne som heter Sanaz och göra det och jag valde att göra det hos Sanaz.
När jag väl gjorde testet så gick jag in själv på toan, kissa i koppen och doppade ner stickan i koppen. Det står ju att man ska vänta fem minuter innan man kollar på stickan eftersom det kanske inte syns något sträck innan det men så fort jag hade doppat stickan i kisset så kom 2 sträck upp på stickan direkt vilket betyder att man är gravid. Jag ropade in mamma och visade henne. Jag kunde inte sluta att kolla på testet. Men mamma sa att hon alltid kommer finnas här för mej och stötta mej vad jag än väljer att göra och kramade om mej.
När jag och Pontus hade pratat om det här i några dagar så bestämde vi oss att vi ville behålla det lilla miraklet som växer i min mage så jag sa det till mamma och då blev hon sur igen hon gick och gnällde på mej i flera dagar men jag ändrade inte mitt och Pontus beslut.
När mamma hade lugnat ner sej igen så sa hon att jag skulle berätta för Anders(min låssas pappa). Det va det svåraste jag har gjort. Jag försökte berätta flera gånger men det gick inte. Jag visste att han skulle bli förbannad på mej. Men tillslut så puttade min syster ut mej till honom när han stod ute och rökte och stängde dörren efter sej så jag va tvungen att berätta det då.
Så han sa först va bara "okej." så jag nicka och gick in igen. När han kom in så sa han massa saker tex "du fattar väl att du är för ung. Du har ju fan en skola att ta hand om" och massa mer tråkiga saker så jag gick upp på mitt rum och grät.
Efter ett tag så kom han upp och knacka på mitt rum och sa förlåt och att han sa alla dumma saker för att han blev chockad men att det är såklart att han kommer stötta mej. 
Jag vet inte riktigt hur min pappa reagerade eftersom det va mamma som ringde och berättade för honom. Men han va ju verkligen inte glad först. Han har själv aldrig sagt något dumt om det till mej men mamma har ju berättat saker som han har sagt. Men han har också stöttat mej sen första sekund även fast han var jävligt sur i början.
Så det slutliga svaret är väl att alla tre blev jävligt arga och sura i början, men vem skulle inte bli det liksom? Men dom har alltid funnits för mej och jag tror att alla tre längtar super mycket efter Melanie. Även fast pappa är den som gillar det här minst så tror jag nog att han är väldigt glad just nu och att han kommer vara en stolt morfar. För han berättar jätte gärna för folk att jag ska få barn och nu när min mage har växt lite så har han sagt "nämen titta det börjar ju synas lite nu!" med värsta flinet och så klappade han lite på magen.
Men bara för att dom är glada och så nu så betyder det ju inte att dom tycker det är helt okej. Dom tycker ju fortfarande att jag är ung och att jag skulle väntat lite men det är inget dom kan göra något åt och därför väljer dom att stå på min sida för det är det som är bäst för oss alla.
Så ni som säger massa dumt om mina föräldrar kan gå och ta er. Det dom gör är 100% rätt. Föräldrar som tvingar deras barn till att göra abort är sjuka i huvudet!
 






NAMN
 

MAIL


URL





Remember me