Ny bloggportal

Hejhej!
Nu är det så att jag ska pröva en ny bloggportal för att se om jag gillar den, jag har alltid använt blogg.se och inget annat. Så nu hade jag lusst att pröva å se om det finns något bättre ön blogg.se. Bloggportalen jag har valt är finest.se! Klicka på bilden för att komma till den nya bloggen!
Jag är som sagt ny på portalen och har inte riktigt kommit igång än så det är därför bloggen ser så tråkig ut. Men som tur är så är ju alla inlägg från den här bloggen kopierade till min nya!


Bilder från nya systemkameran

Här får ni lite fina oredigerade(för att jag är lat, hehe...) bilder som jag tagit på systemkameran jag köpte på black friday. (Kan fortfarande inte fatta att den är min!)
 
 


TwistShake

 
Igår så hämta jag ut ett paket från twistshake men dessa godingar i! Nu hoppas jag bara att Melanie ska lära sig att man dricker ifrån flaskan också! Det märks att hon har blivit helammad sen start iallafall. Haha.
Varför jag beställde dessa flaskor är för att jag ska börja ge Melanie välling på kvällen för att se om hon börjar sova hela nätter. 
Twistshake flaskorna var ju jätte smidiga så jag hoppas att Melanie lär sig att flaska=dricka och inte bara bita på nappen!


Jag vet hur jag tar hand om mitt eget barn!

Hejhej, nu hade jag tänk berätta om en sak som hände för någon vecka sedan när jag, Pontus och Melanie åkte hem från Bollnäs till stockholm. Har länge funderat på om jag ska skriva ut det eller inte, men nu kan jag verkligen inte hålla det inne. Känner bara att jag vill skriva ut det.
 
Först och främst, det första som händer är att en tant i 50-års åldern sitter längst bak i bussen där det finns fem säten bredvid varandra och hon satt då i mitten av dom där fem säterna och då frågade Pontus om hon kunde hoppa in ett snäpp eller flytta på sig så att jag, Pontus och Melanie kunde sitta bredvid varandra men hon svarade att hon inte tänkte göra det och då sa Pontus "Snälla kan du inte göra det så att vi tre får sitta bredvid varandra?" och då svarade hon surt "Nej det tänker jag inte göra, jag är åksjuk och måste se vägen!". 
1. Man ser inte vägen när man sitter längst bak i bussen.
2. Även om man skulle sett vägen längst bak från bussen så är det kolsvart ute så hon skulle ändå inte sett vägen.
Men men, jag och Pontus gick och satte oss i mitten av bussen för att vi inte orkade tjata. Jag och Melanie på ena sidan och Pontus satt på andra sidan av bussen själv så han kunde hjälpa till enkelt ändå.
 
Efter vi hadde åkt i kanske en halvtimme så blev Melanie gnällig så jag och Pontus började klura ut varför. Mat ville hon inte ha och blöjan var nybytt så vi antog att hon var trött men strätade emot sömnen. 
Hon började då gnälla och vi försökte få tyst på henne, gav henne leksaker, försökte söva henne, gav henne leksaker och försökte söva henne igen. Men hon ville inte! Efter kanske en kvart så kom då den här tanten som vägrade flytta på sig fram till oss och frågade om vi behövde något till Melanie och då svarade jag att hon kanske vill ha lite vatten och tyckte det var snällt att hon brydde sig och ville hjälpa till.
När hon kom tillbaka så gav hon mig en loka citron(!?!?) och sa "här, den är lite kall. Men ni kan säkert värma den med händerna litegranna och sedan hälla det i hennes nappflaska.". Jag och Pontus kollade på henne och jag tror att Pontus också tänkte vad fan hon tänker med om hon tycker att en snart sju månaders bebis ska dricka kolsyrat citron vatten!? Men vi sa att vi inte hade någon flaska att hälla den i, och ojojoj vad hon började bekymra sig och klaga på det. 
"Men gud! Har ni ingen nappflaska!? Stackars unge som inte har någon nappflaska! Lilla tjejen!" osv.. Nä såklart hon inte har en nappflaska eftersom jag helammar henne! Tänkte jag, men orkade inte tjafsa emot henne eftersom jag försökte få tyst på Melanie.
Efter en stund av hennes gnällande så gav killen på sätet bakom oss en flaska med vatten med en sån där plopp på om ni fattar vad jag menar. Så vi gav henne vatten från den så hon blev lugn och då blev tanten också nöjd och gick bak till sin plats.
 
Men det var ju inte vatten Melanie ville ha, hon ville ju bara sova, så hon började gråta igen. Och då kommer tanten igen och ska lägga sej i och den här gången så fråga hon om Melanie inte behövde rapa och börja hålla på och skulle slå på Melanies rumpa(Vem gör så på någon annans barn utan att fråga???) men vi sa att hon inte behövde det för hon vet hur man rapar själv om hon nu behövder det. 
Efter ett tag så blev Melanie nöjd med en leksak så tanten gick tillbaka igen.
 
När Melanie nu börja gråta igen så var tanten tillbak igen på några sekunder och sa samma sak igen "Behöver hon inte rapa? hon kanske har ont i magen." och då svarade Pontus "Nej, vi har redan prövat det. Och fortfarande så vet hon hur man rapar själv för hon är stor nu."  och då börjas det med ännu högre röst "STOR!?! HON ÄR JU BARA ETT LITET SPÄDBARN!?" "Ja, men hon är snart sju månader. Hon vet hur man rapar själv." Svarade Pontus och så sa han att vi inte ville ha henne där och att vi kan klara oss själva, det är vårat barn och vi känner henne bäst. Hon är nog bara trött. Hon fnös till, men gick tillbaka bak till sin plats.
 
Jag och Pontus bytte plats så att Pontus fick försöka lite och det funkade en liten stund, men sen så börja hon gråta igen och tanten var tillbaka vid oss igen och tjata om samma saker igen! Då blev Pontus irriterad och sa ganska surt åt henne att vi inte vill ha henne här, han hade pratat lugnt till henne innan, men nu blev Pontus redigt irriterad på att hon skulle komma och lägga sig i! Hon stog och tjaffsa lite till men Pontus sa igen "Gå vi vill inte ha dig här!" så hon gick bak och på vägen tillbaka så sa hon till någon av dom andra passagerarna att "Stackars barn, hon har inte ens en nappflaska!".
Nu gav Pontus tillbaka Melanie till mig och jag tog fram tutten, den här gången tog hon emot den och somnade. Gud så skönt! 
När hon väl vakna en halvtimme senare så var jag liv rädd att hon skulle börja gråta igen och fick panik så fort hon började gnälla lite.
 
Den här bussresan var det värsta jag varit med om och gör så att jag knappt vill åka buss fram och tillbaka till Bollnäs nå mer. Men det måste jag ju, och det var inte jag som gjorde fel. Det var tanten. Det skulle varit en annan sak om vi inte ens brydde oss om att Melanie grät, men vi försökte med allt! Men får tåla att det kan vara bebisar och barn som gnäller när man åker buss. Om hon inte klarar av det så får hon hitta någon att åka med eller inte åka alls! Usch!
 
Vad tycker ni om det här? Har ni varit med om något liknande?